Ja, men den var ju så himmelskt god!








#JAGpåRIKTIGT


Det man läser / vet / hör / lär sig om offseason;
 
Starkare, fylligare, mer energi, sundare, STARKARE överallt! Jääääh, äntligen orkar man på gymmet. Älska offseason, man är mer sig själv. Jag på riktigt. Bla bla bla. Massa fina ord.
 
Ja, men ni läste ju mitt tidigare inlägg om det också. Allt är ju sant! Tävlingsform är INTE året-runt form. Så är det bara. Punkt.
 
Men hur mycket pratas det om att det är lättare sagt än gjort då?! Vart läser man om det?? Jag tycker mest det känns som att vi (läs: jag och kanske även andra tävlanden) går omkring och försöker intala oss själva att vi gillar våra kroppar mer med hullet. Eller har jag fel? Är det bara jag som måste kämpa med hjärnspökena??
 
Jag gillade då inte det jag såg i spegeln idag på gymmet. Visserligen har jag mycket vätska kvar sen helgen.. men det var rätt uppenbart vart mina extra kg satt sig först. Runt midjan och då främst på sidan. Vilket i mina ögon gör att jag ser ut som en padda. Vilket jag blir så sjukt irriterad på. För jag är ingen padda.. men ändå så känner jag mig som en stundtals. Jag blir alltså lika irriterad på vad jag ser som ATT jag ser det. Make sense? Inte alltid kanske..
 
Jag vet hur jag bör tänka, jag vet att jag måste äta mer för att bygga muskler, jag vet att jag bör älska min lite mer fylliga kropp för att det är mer "normalt". Men jag gör inte det just nu!! Jag vet inte, jag kanske har en dålig dag idag.. men ja, de dagarna finns ju också och därför vill jag dela med mig av de tankarna.
 
Det är verkligen inte "bara" att tävla ska ni veta.
 
Det är tametusan inte en dans på rosor, det är snarare höga knän i en grop med brännässlor.. och det finns en rad olika faser som är värre än andra. Tiden nu efter tävlingen har varit värre rent mentalt än under hela dieten innan tävlingarna.
 
Jag har ju tidigare lyckats se ett väldigt långsiktigt mål "direkt framför" mig i ca 14 månader. Som hjälpt mig till den fysik jag visade upp på scen nyligen. Även om det exempelvis var 10 månader kvar var jag tokladdad och hade inga problem alls att dieta när någon bjöd på glass. Jag måste ta fram den viljan igen och se vårens tävlingar som mitt nästa mål även om den första delen inte handlar om diet. Den handlar om byggning.
 
Okej.. så om jag ser framför mig hur jag jämför bilder från Tammer med bilder från de kommande tävlingarna. Jag försöker se framför mig hur axlarna växt och ryggen breddats. Kanske rumpan blivit ytterligare lite mer fyllig. Poseringen sitter bättre. Kan jag tänka på det istället kanske?? Jag vet att det här med ett mer medvetet byggande känns aningen skrämmande (kommer det märkas någon skillnad, bla bla bla).. men nog tusan ska jag klara det för det!! :D
 
Därför avslutar jag med ett citat av min barndomsidol Pippi!
 
 







Wendy Fortino

Meet Wendy Fortino. Just nu en av mina största inspirationskällor. FANTASTISK kvinna, FANTASTISK fysik. Gå in och följ henne på Instagram (wendyfortino). Man vill liksom bara springa iväg till gymmet direkt och bygga muskler när man ser hennes bilder :D

Ja, herregud.. tänk om man en dag stod på scen som proffs.. vilken lycka!