#JAGpåRIKTIGT



Det här med offseason hörni, varför heter det så.. egentligen??! När man är på diet heter det ju ONseason. Men det är ju då man är off. Helt. Minnet sviktar, energin uteblir ofta, träningen suger stundtals och den vanliga styrkan lyser med sin frånvaro. Det borde ju vara offseason om något och när man äter mer och ska bygga, det borde vara ONSEASON :D

Jag har gjort en rejäl mental resa sen den sista tävlingen 11 juli. Från att äta ALLT, till att må skit över att jag åt ALLT, till att sörja för att jag aldrig mer skulle kunna äta ALLT (hela tiden), till att börja acceptera att jag kanske inte vill äta ALLT. Fram till nu.. när jag äntligen börjar landa i mina kroppsliga förändringar.
 
Min tävlingsvikt låg på ca 60 kg i år. Jag var verkligen en liten sparv. När jag ser tillbaka på bilderna, herreguuuuuuuud.. har jag någonsin varit så liten, helt ärligt?? Jag har frivänt mer i mina dagar! Nu har jag stabiliserat mig på 70 kg och har äntligen börjat trivas med det. Det här med tiden efter tävling är verkligen inte en dans på rosor, jag har fått kämpa emot mina egna tankar hela tiden. Men nu känner jag mig äntligen tillfreds med det jag ser i träningskläderna. Visst, de flesta tajta XS-linnena har jag magasinerat (haha), jag använder helt enkelt en annan del av min träningsgarderob. Men jag är nöjd. Jag är stolt. Jag har inte ångest.
 
Man ska aldrig ha ångest kring mat. Punkt.
 
Idag tog jag faktiskt ett par extra bilder på gymmet. Utan mitt linne i modell loose fit. Jag känner såhär, jag vill ju kunna förmedla den andra delen av en satsning inom bodyfitness.. just själva byggandet. Självklart är det roligare att lägga upp bilder från dieten, men hur ska jag själv kunna accepetera min offseason-form om jag inte är stolt nog att visa upp den? Ser det lite som bearbetning..
 
Ska jag erkänna en sak, det jag är MEST stolt över.. det är att jag inte ständigt går runt och vill trycka i mig bröd i alla dess former. Haha. Bröd. Mmmmmmmmm. Bröd! Ja, men erkänn, det är gott!







#JAGpåRIKTIGT


Det man läser / vet / hör / lär sig om offseason;
 
Starkare, fylligare, mer energi, sundare, STARKARE överallt! Jääääh, äntligen orkar man på gymmet. Älska offseason, man är mer sig själv. Jag på riktigt. Bla bla bla. Massa fina ord.
 
Ja, men ni läste ju mitt tidigare inlägg om det också. Allt är ju sant! Tävlingsform är INTE året-runt form. Så är det bara. Punkt.
 
Men hur mycket pratas det om att det är lättare sagt än gjort då?! Vart läser man om det?? Jag tycker mest det känns som att vi (läs: jag och kanske även andra tävlanden) går omkring och försöker intala oss själva att vi gillar våra kroppar mer med hullet. Eller har jag fel? Är det bara jag som måste kämpa med hjärnspökena??
 
Jag gillade då inte det jag såg i spegeln idag på gymmet. Visserligen har jag mycket vätska kvar sen helgen.. men det var rätt uppenbart vart mina extra kg satt sig först. Runt midjan och då främst på sidan. Vilket i mina ögon gör att jag ser ut som en padda. Vilket jag blir så sjukt irriterad på. För jag är ingen padda.. men ändå så känner jag mig som en stundtals. Jag blir alltså lika irriterad på vad jag ser som ATT jag ser det. Make sense? Inte alltid kanske..
 
Jag vet hur jag bör tänka, jag vet att jag måste äta mer för att bygga muskler, jag vet att jag bör älska min lite mer fylliga kropp för att det är mer "normalt". Men jag gör inte det just nu!! Jag vet inte, jag kanske har en dålig dag idag.. men ja, de dagarna finns ju också och därför vill jag dela med mig av de tankarna.
 
Det är verkligen inte "bara" att tävla ska ni veta.
 
Det är tametusan inte en dans på rosor, det är snarare höga knän i en grop med brännässlor.. och det finns en rad olika faser som är värre än andra. Tiden nu efter tävlingen har varit värre rent mentalt än under hela dieten innan tävlingarna.
 
Jag har ju tidigare lyckats se ett väldigt långsiktigt mål "direkt framför" mig i ca 14 månader. Som hjälpt mig till den fysik jag visade upp på scen nyligen. Även om det exempelvis var 10 månader kvar var jag tokladdad och hade inga problem alls att dieta när någon bjöd på glass. Jag måste ta fram den viljan igen och se vårens tävlingar som mitt nästa mål även om den första delen inte handlar om diet. Den handlar om byggning.
 
Okej.. så om jag ser framför mig hur jag jämför bilder från Tammer med bilder från de kommande tävlingarna. Jag försöker se framför mig hur axlarna växt och ryggen breddats. Kanske rumpan blivit ytterligare lite mer fyllig. Poseringen sitter bättre. Kan jag tänka på det istället kanske?? Jag vet att det här med ett mer medvetet byggande känns aningen skrämmande (kommer det märkas någon skillnad, bla bla bla).. men nog tusan ska jag klara det för det!! :D
 
Därför avslutar jag med ett citat av min barndomsidol Pippi!
 
 







Miljonfrågan!

Jag har förstått att många väljer att avvakta lite med att gå ut med tävlingsplanerna tills man vet säkert att det blir av. Det kan ju självklart finnas flera anledningar och syften till det.. alla är vi olika. Men jag tänker lite så här (och det var samma innan Alströmer).. går jag ut med informationen öppet så blir det som en extra morot. En extra morot behövs alltid, haha. Dietande (oavsett on eller off-season) är jobbigt nog. Bara för att man är offseason så betyder det ju inte att man kan äta vad man vill. Inte i mitt fall i alla fall.. för då skulle mitt dagliga instag bestå av subway, pizza och kanelbullar. Hehe. Vadå karaktär?
 
MEN, lite av det jag och coach snackade om på vår lunch sist var mina framtida planer. Hon frågade om jag ville tävla fler gånger. Jag sa praktiskt taget att jag SKA tävla igen. Visst, man vet aldrig vad som kan hända i livet. Skador, olyckor, hemska saker. Men går allt som det ska så SKA jag tävla igen. Så är det bara. Det här känns som min grej till 100%. Tävla, träna, forma min kropp, jobba mot ett utsatt mål, visa upp min prestation på scen, känna gemenskapen i den här "fitnessvärlden", träna ännu mer, inspirera andra, utvecklas, träna mer. Ja, hela grejen. Jag såg nog till och med tjusningen i de jobbiga delarna av dieten. Det är ju en del av satsningen!
 
Jag har ju min bandy på vintrarna och även om jag pallade en säsong nu i vintras på diet så vill jag kunna skona bandyn så mycket som möjligt innan jag behöver börja skala på energin nästa gång. Tyngre Classic är vårens sista tävling och som den Tyngre-nörden man är så är det lite av en dröm att få stå på "deras" scen. Så jag vill verkligen tävla då. På lunchen så sa även C att jag borde satsa på BoS, alltså Battle of Scandinavia. Jag vet väl inte så mycket mer om den tävlingen än att folk har varit väldigt nöjda som medverkat. Jag får helt enkelt läsa på lite mer för att berätta mer om den tillställningen. Hade gärna frågat C hur det kommer sig att hon tyckte jag skulle satsa på just den tävlingen.. men fick aldrig riktigt tillfälle. Får komma ihåg att fråga nästa gång!
 
Så, i alla fall. C kanske vill att jag kör båda? När man ändå dietar så kan man lika gärna köra två tävlingar?? Och ja, det håller jag med om. Sist blev det ju extremt bra också ;) hehe. Ska nog fortsätta lyssna på hennes expertis.
 
Så ja, nu slänger jag ut mina planer i tomma intet här på cyberspace och så får vi se om jag lyckas med en förbättrad version av mig själv. Malin 2.0 som jag skrev förut. Sen kan ju allting hända och bara för att motgångar dyker upp och planer förändras så betyder det ju inte att man misslyckas..!! Det betyder bara att man bryr sig om sig själv och vill göra sitt bästa.
 
Men i nuläget är detta mitt mål. En, alternativt två tävlingar i vår. Men nu ska det byggas. Nu ska det krigas på bandyplan, låta benen växa på isen och sen bygga axlar och rygg resterande dagar i veckan på gymmet. Offseason, med allt som hör därtill. En mer normal och fyllig kropp och massor med energi vid träningen. Mer mat och (förhoppningsvis) ett gladare humör, hahaha! :D
 
Är ni med?
#JAGpåRIKTIGT







Tidigare inlägg Nyare inlägg